Varukorgen

Det finns inga produkter i din varukorg.
Summa: 0:-
Läsvärt

Ohyra på krukväxter


Ohyra på dina krukväxter kan få den vackraste växt att se ful och risig ut. Här tar vi upp några olika vanliga angripare samt vad du kan göra för att komma till rätta med problemen.

Några vanliga sorters ohyra

 

Spinnkvalster

Små djur som är mindre än en halv millimeter långa angriper växten, vars blad missfärgas i grågult med toner av brons. Bladen vissnar såsmåningom ihop helt och om man tittar på starkt angripna växter mot ljuset ser man en slöja av tunna fina trådar som påminner om spindelnät. På bladens undersidor hittar man med förstoringsglas de små djuren och deras ägg. Vissa växter är mer mottagliga än andra, t ex hibiskus, krysantemum, prickblad, fuchsia och blomman för dagen.

 

Bladlöss

Bladlöss är små gröna eller gula insekter som är ca 1,5-2,5 mm långa. Hos bladlöss förekommer ofta fortplantning utan befruktning, så kallad jungfrufödsel. Dessutom föder de levande ungar. Det gör att de kan föröka sig mycket snabbt. Dessutom finns det många olika sorters bladlöss. Starka angrepp brukar leda till att bladen, men även knoppar och skott, missfärgas och vissnar. Bladen rullar ihop sig eller blir buckliga eller missbildade på annat sätt. Den angripna växten brukar också upplevas som ”klibbig” av djurens rikliga avföring. I denna frodas sotdaggssvampar som ger ytterligare angrepp på växten. Bladlössen återfinns nästan alltid på bladens undersidor eller på späda skott.

 

Sköldlöss

Hondjuren hos sköldlöss bildar runda/ovala sköldar som kan vara upp till 4,5 mm långa. De är gula, gulvita eller bruna och sitter oftast fast på bladen där de täcker över äggen. Hanarna är fritt rörliga. Angreppen visar sig genom att det uppstår ljust gula fläckar på bladen. Vid kraftigare angrepp kan plantorna även bli förkrympta och krusiga. Plantorna blir även ”klibbiga” av angriparnas sockerhaltiga avföring. Läng stammar, på stjälkar och på blad finner man de fastsittande sköldarna. Sköldlöss förekommer främst på gröna krukväxter som till exempel palmer, ormbunkar, lager, murgröna och kroton.

 

Ullöss

Ullössen är nära släkt med sköldlöss, men de sitter inte fast på växten de angriper och saknar sköldar. De är ca 3 mm långa och såväl ägg och larver som fullbildade djur skyddas under vaddliknande bildningar. För övrigt ser skadorna ut ungefär som för sköldlöss. Lössen håller främst till i förgreningar, bladhörn och mellan tätt sittande stjälkar. Ullössen kan angripa många olika sorters växter, till exempel pelargoner, kaktusar, ormbunkar eller fikusar.

 

Trips

Trips är små insekter som är gula eller brunsvarta och endast 1-2 mm långa. Insektens vingar är mycket smala och bär längs kanten en frans av fina hår. Trips förökar sig med ägg som sticks in i bladen eller läggs direkt på växtens blad eller blomknoppar. Skadorna yttrar sig genom vita strimmor eller större silverskimrande partier som ofta har korkartade fläckar. Därtill syns svarta små prickar, som är tripsens avföring. En del tripsarter lever främst i utslagna blommor eller blomknoppar. Blommorna kan då få missbildningar, fläckar eller förändra färg. Många olika växter kan drabbas, till exempel fikus, amaryllis, murgröna, saintpaulia och flitiga Lisa.

 

Mjöllöss ("Vita flygare")

Mjöllössen blir ca 2 mm långa och är vita med ”mjöligt” utseende. Ägg och ovala små larver sitter på bladens undersidor. När man rör på en angripen planta brukar de vita små insekterna hastigt flyga upp, för att sedan strax sätta sig igen. De angripna plantorna blir klibbiga och ofta täckta av en svart beläggning, som beror på sotsvampar som växer i mjöllössens exkrementer. Plantorna försvagas successivt så insekterna suger i sig av växtsaften. Växter som ofta angrips är engelsk pelargon, fuchsia och julstjärnor.

 

Sorgmyggor (”Blomflugor”)

Sorgmyggor kan lätt förväxlas med vattenflugor. Båda uppträder som små svarta insekter som flyger runt bland krukväxterna. Vattenflugorna orsakar dock inga skador på växterna, även om de kan vara otrevliga. Sorgmyggor flyger med ryckiga och oregelbundna rörelser medan vattenflugor flyger stadigt och målmedvetet. Blomflugor är en större getingliknande fluga som lever utomhus och har inget med dessa insekter att göra.

 

Sorgmyggans larver är ca 6-7 mm långa och kan göra avsevärd skada genom att äta på växternas späda rötter och andra växtdelar. Den fullbildade myggan är 3-4 mm lång  och klent byggd.

 

Åtgärder vid angrepp

Som vid all bekämpning så är de förebyggande åtgärderna viktigast. Genom att regelbundet titta till dina krukväxter kommer du att upptäcka angreppen i ett tidigt skede och det räcker då ofta med att nypa bort det angripna bladet eller mosa angriparna mellan fingrarna. Se även till att plantorna mår bra – står i rätt läge (sol eller skugga), har lagom tillgång på vatten och näring, osv. En stark och välmående planta kommer bättre att stå emot olika angrepp.

 

Om angreppen hunnit gå lite längre så finns det några olika alternativ. Medel som såpa, gelatin eller paraffinolja har visat sig ha effekter mot de flesta skadegörare som angriper våra krukväxter. Dessa medel är ofta huvudingrediensen i de olika växtvårdsmedel du köpa för att behandla dina växter med. Dessa preparat har dock inga långtidseffekter, utan man måste räkna med att upprepa behandlingen flera gånger.

 

Om växtvårdsmedlena inte har tillräcklig effekt vill man kanske ta till något ännu starkare. Då finns det kemiska bekämpningsmedel att köpa. Många av dessa medel innehåller pyretriner som utvinns från krysantemum. Vissa av de kemiska bekämpningsmedlen är ”systematiska”. Det innebär att de tas upp av växten. Med dessa medel behöver man inte träffa exakt där angriparna sitter när man besprutar. Observera dock att dessa medel endast får användas på prydnadsväxter och inte på växter som ska ätas!

 

För den som vill lära sig ännu mer om olika sorters ohyra rekommenderas Maj-Lis Petterssons bok Trädgårdens växtskydd.

 

Lycka till med dina krukväxter!

 

Källa: Faktablad om växtskydd, SLU Info/växter, 1993, Vanliga skadegörare på krukväxter, Maj-Lis Pettersson.