Varukorgen

Det finns inga produkter i din varukorg.
Summa: 0:-
Läsvärt

Pelargoner - brokbladiga


Redan på 1700-talet började man intressera sig för växter med brokiga blad. Den första kända pelargonen med fler färger än grönt finns beskriven i en trädgårdsbok av Sir Thomas Moore från 1732. Intresset ökade men förädlingen satte inte fart förrän hundra år senare. Ju märkligare en sort var desto mer värdefull ansågs den vara. En av förädlarna var engelsmannen Peter Grieve, som lyckades få fram många vackra sorter, av vilka några odlas än i dag. Sorten ’Mrs Pollock’, som registrerades år 1858 finns med på våra utställningar i butikerna den här våren, 151 år senare.

Varifrån kommer de brokbladiga pelargonernas färger?

Att normalt gröna blad får andra färger beror på mutationer, spontana förändringar i växtens arvsanlag. Cellerna förändras, något ”fel” uppstår, en defekt som gör att bladen mister sitt klorofyll och ersätts av andra färger än grönt.

 

På en del sorter har zonmarkeringen runt bladet hamnat på annan plats, andra har fått en s k fjärilsfläck, en ojämnt formad ljus fläck mitt på bladet och en del har fått kopparröda eller nästan svarta bladmönster. Att hitta två likadana blad på samma planta är nästan omöjligt. För att hålla ordning på pelargonerna har man delat in dem i grupper efter antalet bladfärger. De tvåfärgade har gröna blad med en väl avgränsad kontrastfärg, vitt eller crèmegult,

På de trefärgade har klorofyllet påverkats och variationerna i mönster och färger är stora. Egentligen är de fyrfärgade, men det gröna brukar man inte räkna som en färg. Den mörka zonmarkeringen på zonalpelargoner är egentligen rött pigment, som blandats med det gröna och då ser ut att vara rödbrun eller röd-brun-violett.  På sorter, där det gröna i bladen har försvunnit, förblir det röda rött.

 

Tillbaka till naturen

Ibland ”spökar” det i växten! I en brokbladig planta kommer ett helt grönt skott eller växer ett helt vitt skott utan klorofyll fram. Skär bort det gröna - det blir inte brokigt. Det helt vita kan inte leva på egen hand, det är resten av plantan, som sköter om fotosyntesen.

 

Sommarviste och vinterförvaring

Sommartid  kan du ha pelargonerna ute på ljus, lätt skuggad plats, i sol bleks eller bränns de. Håll jorden lätt fuktig eller vattna när den torkat lätt – den får aldrig bli blöt. Häll svag dos av Blomsterlandets Pelargonnäring i vattnet från vår till höst. Vintertid bör växterna stå så ljust som möjligt och svalt och då vattnas försiktigt, utan näring. Beskär växterna till våren och plantera om dem i Blomsterlandets Pelargonjord, den bästa tänkbara för de här växterna.

 

Lusten att börja samla på dessa underbara växter väcks lätt. Ska du bli en samlare, som bryter av alla blomknoppar bara för att all energi ska komma bladen till godo? Det får tiden utvisa!

 

Beskrivningar av olika brokbladiga pelargoner

 

’Mrs Pollock’ Upprätt, buskig, trefärgad pelargon. Mellangröna blad, crèmevit kant, chokladbrun zon, ojämnt målad med rött-rosa-lila. Enkla, starkt orangeröda blommor på styva, mörka stjälkar. Sorten stammar från 1858, förädlad av Peter Grieve, England och odlas än idag. Förekommer även under andra liknande namn.

 

 

’Wilhelm Langguth’ Upprätt, lite elegant växtsätt. Bör toppas flitigt för att grena sig. Silvergröna blad, ojämn, varierande, vit kant och rödbrun, svagt markerad zon. Halvfyllda, röda blommor med lite böljande kronbladskant. Gröna stjälkar En gammal tysk sort, som funnits i odling sedan omkring 1895 och odlas än. Säljs även under andra namn som ’Caroline Schmidt’, ’Röd Herrgårdspelargon’ m fl.

 

Lycka till med dina brokbladiga pelargoner!