Cyklamen

Ju svalare plats desto bättre. Aldrig över direkt värme. Vattna med tunn stråle i krukans kant, inte på knölen eller i plantan. Vissna stjälkar snurras ett par varv och dras upp med ett ryck. Fin ute t ex i höstkruka och på gravplats, klarar kyla men inte ihållande frost.

Namn: Cyklamen, Cyclamen persicum

Ursprung: Östra Medelhavsområdet, Algeriet.

Blomman: Fyra kronblad strävar uppåt, ett sveper om stängeln nedåt. En blomma på varje stängel.

Bladen:  Hjärtformiga och silvergråmönstrade blad sitter ett och ett på styva skaft.

Färger: Vitt, rosa, rött, purpurfärgat i nyanser.

Säsong: September – november.

Växtplats:  Ljust, svalt, luftigt, undvik fönster med värme underifrån.

Vatten och näring: Vattna i krukans kant, håll jorden lätt och jämnt fuktig. Svag näring i vattnet fram till midsommar och efter vilan d v s från september.

Hur du gör sedan: Håll jorden lätt fuktig även efter blomningen. Vid midsommartid minskar du gradvis på vattnet, låter bladen gulna och vissna ner och gräver ner krukan med den bara knölen på halvskuggig plats. I september tar du in växten, planterar om den vid behov, vattnar försiktigt upp den och snart kommer bladen. När blommorna börjar synas, häller du svag dos näring i vattnet. Lär dig växtens rytm, så kan du ha den i många år.

Värt att veta: Trots namnet härstammar cyklamen inte från Persien, nuvarande Iran. Det var troligen turkar, som förde växten till Europa. Redan i Carl von Linnés verk ”Systema Naturae” från 1735 finns växten upptagen.

På 1950-talet odlades hos oss långskaftade cyklamen, som användes som mycket hållbara snittblommor. Då var också sorter med fransade blommor s k rokoko-sorter på modet. Efterhand kom miniatyrsorterna och de med ännu mindre blommor och blad. De ansågs mer lättskötta, var nätta och söta, doftade ljuvligt och blev snabbt populära.

För att hålla en cyklamen vid långt liv krävs att du vattnar i krukans kant - aldrig mellan bladen eller på knölen - och att du ger den en så ljus och så sval plats som möjligt. Vissna stjälkar snurrar du ett varv och drar upp med ett ryck, så lämnas inga rester att ruttna.

Cyklamen tål några minusgrader och är därför lämplig till gravsmyckningen vid Allhelgonatid. Den reser sig stolt igen, när de tidiga frostnätterna är över.

Växten passar också väl i höstplanterade krukor och balkonglådor, där blommornas färg fint harmonierar med många andra höstväxter som t ex ljung, höstljung och murgröna, vars grågröna färger stämmer överens med cyklamenbladens.