Karpaterklocka

Campanula, blåklockor i blått och vitt

Murklocka, Campanula portenschlagiana, kommer från Dalmatien i Jugoslavien.

Karpaterklocka, Campanula carpatica, kommer från Karpaterna.

Stjärnklocka, Campanula poscharskyana kommer från Kroatien.

Änglaklocka, Campanula x haylodgensis, hybrid mellan karpater- och dvärgklocka.

Våra grannar danskarna har sedan 1950-talet varit helt fascinerade av blåklocksväxterna och av att utveckla dem. En enda odlare bör nämnas vid namn, Poul Madsen, eftersom han var den som insåg, att dessa perenner säkert kunde bli fina inneväxter. Han förädlade och förbättrade dem, deras färger blev allt klarare, deras hållbarhet och blomningstid betydligt längre. Flera kollegor till honom anammade hans tankar och många är de danska odlare, som nu har Campanula i växthusen.

Blåklockor i olika form, alla i både blått och vitt.

Murklocka  finns både med enkla och dubbla blommor. Sorten ’Get Mee’ med sin djupa färg och myriader av blommor, har de flesta kommit i kontakt med och lärt sig namnet på – den har blivit ett begrepp. Blommorna är djupa klockor, de ser ut som vilda blåklockor, de är ljuvt romantiska.

Murklocka har ett utbrett växtsätt, som gjort för att täcka murar och bilda kant. Inomhus gör den sig fint i hög kruka, där de korta rankorna kan få bre ut sig, böja sig nedåt.

Karpaterklocka finns i flesta blåa färger, både enkla och dubbla. Blomman är lite plattare, ser ut som en skål, som älvorna serverar ur, är sagolika. Den är sexflikig och har en tydlig ståndarsamling. Blommorna kommer glest på gracila stänglar över bladen.

Karpaterklocka växer som en tuva, brer sakta ut sig. I kruka inne blir den som ett kompakt halvklot, den rankar inte.

Stärnklockans blommor ser mer ut som stjärnor än klockor, är uppåtvända, öppna med smala flikar. De sitter i oräkneligt antal på korta, rätt knubbiga rankor eller grenar. Växten gör sig i ampel, där rankorna får fritt utrymme och kan komma till sin rätt..

Utomhus passar den fint även som marktäckare – den sprider sig ohämmat.

Änglaklocka är den yngsta av dem alla – den kom i handeln i slutet av 1900-talet. Nog passar namnet på denna ljuva lilla växt med sina nästan dubbelfyllda blommor. Den för tankarna till en flicka i krinolin, söt och romantisk men trots det passar den väl i modern kruka av betong. Kontraster brukar vara tilltalande!

Alla fyra växtslagen innehåller en vit, mjölkig växtsaft, som inte är farlig.

Ännu vinter ute – ändå vår inne

Klockväxterna är långdagsväxter, de sätter knopp när dagen är lång som den är hos oss på sommarhalvåret. Och ändå finns de alla i full blom, när vinter ännu råder! De luras, de lockas att blomma! Man belyser växterna, förlänger dagen så att de tror, att det är sommar. Inte så snällt kanske, men de lider säkert inte. Därför finns de redan i mars – om inte förr. Nu kommer de från optimala förhållanden vad gäller temperatur och ljus. Det betyder, att du måste ge växten en plats i det allra ljusaste fönstret eller med en växtbelysning över och skona den från direkt elementvärme.

Våren känns tidigt på inglasade balkonger och uterum. Här är ljust, här är svalt och behagligt för klockväxterna, här blommar de länge. Det är en idealisk plats att njuta av dem.

Om blommorna torkar in och knopparna inte slår ut betyder det, att växten står för mörkt. Kasta inte bort den! Fortsätt att sköta den väl, ge den vatten med en svag dos flytande näring, håll jorden lätt och jämnt fuktig. Den växer vidare och när ljuset blir tillräckligt, när dagarna blir längre och ljusare, kommer den att sätta knopp och blomma igen.

Samma gäller för överblommade växter. De är inte slut bara för att den första blomningen är över! Fortsätt att måna om dem — och snart blommar de igen, nu ännu mer, nu ännu längre.

På sommarviste utomhus – nu och för alltid

De klockväxter du köper tidigt blommar över, de väntar på ljuset för att sätta nya knoppar. Du sköter dem väl, de växer och frodas. När all risk för nattfrost är över, planterar du ut dina plantor, där trivs de bäst nu.

Plantera dem i balkonglåda, i blomsterurna eller i ampelkruka, beroende på hur de växer. Plantera dem i rabatt, som kantväxt, i stenparti eller på sluttningar. De trivs t o m i klippskrevor och mellan stenar, där de självsår sig och förökar sig.

Alla trivs i full sol och i vandrande skugga. Jorden behöver inte vara näringsrik däremot väldränerad och kalkrik, lätt och porös – ingen av de här fyra arterna fördrar tung lerjord.

Klipp bort vissna blommor. Om du tycker att det tar tid att klippa enskilda blommor kan du klippa av hela stänglar d v s klippa ner växten en bit. Snart växer den till sig och blommar igen om än inte med samma intensitet som i våras och på försommaren.

Inbjudan till nektarfest

Ibland ser du, att karpaterklockans blommor vänder sig ut och in, visar sin ståndarsamling, stoltserar med pistillen. De bjuder in insekter. Det är så finurligt ordnat, att ståndarmjölet är färdigt men pistillens stift slutet för att blomman inte ska självpollineras. Insekter, som besöker blomman för att suga nektar, tar pollen med sig till nästa blomma. Blomman känner på sig, när det är hög tid, då bjuder den ut sig, vänder sig ut och in, vänder kronbladen bakåt. Om nu av någon anledning insekterna ändå uteblir, öppnar sig pistillens märke och böjer sig ner för att fånga upp pollenkorn, som ligger i blombotten. Hellre självpollineras än inte pollineras alls! Naturen är fantastisk.

Så kommer hösten och vintern

Klockväxterna blommar och blommar. Längst håller stjärnklockan och murklockan på, de blommar ibland under snön. Alla fyra är vinterhärdiga, men om sträng frost kommer före snön, kan du för säkerhets skull täcka plantorna med ris eller torra löv.

Stjärnklocka är stabilt vintergrön, bladen kan ibland se lite slaka ut men om temperaturen stiger eller solen visar sig, blir de spänstiga igen. Ibland kan du plocka in blommor mitt i vintern – åtminstone i milda delar av landet.

Att föröka växterna – att få fler av dem

De klockväxter som rankar breder ut sig rätt fort och dem kan du dela. Karpaterklocka, som växer som en tuva tar längre tid på sig, men kan också delas. Dela växter kan du göra antingen på våren eller tidiga hösten. Alla frösår sig så att du får småplantor runt moderplantan. Dem kan du försiktigt gräva upp och plantera, där du vill ha dem. Tänk på, att fler små plantor täcker en yta fortare än en stor.