Master class

Stratifiering – fröets överlevnadsstrategi

Har du testat att så lite på egen hand men är redo för en utmaning? Kanske sugen på att dra upp jätteverbena från frö? Här berättar vi mer om stratifiering. Visste du att du kan hjälpa naturen på traven genom att sätta vissa frön i kylen ett tag? Trädgårdsmästare Linda Schilén lotsar dig igenom denna Master class i förodling.

För att lyckas med sina sådder bör man känna till vilka olika faktorer som påverkar fröets grobarhet. Växterna har utvecklat en fascinerande överlevnadsstrategi som ett skydd för att förhindra att fröer gror vid fel tidpunkt. En del fröer behöver en period av värme medan andra kräver fukt och kyla för att sätta igång groningsprocessen.

Naturen har ordnat det så fiffigt att de fröer som kräver en kylperiod förhindras att gro på sensommaren eller hösten eftersom de små groddplantorna annars skulle riskera att frysa ihjäl under vintern. Men efter att de genomgått en kylperiod (vinter) och jorden blir varm igen är det en signal om att faran är över. Fröerna väcks ur sin vintervila och börjar gro. I naturen sker det här förloppet automatiskt tack vare årstider, väderlek eller andra naturföreteelser.

Specifika krav för att lyckas

Ett samlingsnamn för processen är stratifiering. Det är genom stratifieringen som viloperioden kan brytas och göra fröerna grobara. Kunskap om stratifiering och vilka växter som kräver en sådan period är extra viktig att känna till för dig som samlar egna fröer från trädgårdens perenner, buskar och träd. Tar du fröer från en växt som behöver stratifieras kan du som odlare ge fröerna en konstgjord kyla eller annat specifikt förhållande för att efterlikna den naturliga årscykeln med vintervila. Temperatur och fuktighet varierar beroende på vilken typ av växt du planerar att så. Det är alltså viktigt att känna till vilka de specifika kraven är för varje växtart för att få ett lyckat resultat med stratifieringsprocessen. 

Tre huvudtyper av stratifiering

  1. Kall stratifiering: Är den vanligaste formen av stratifiering vilket innebär att fröerna placeras i låg
    temperatur. Metoden är särskilt användbar för frön från växter som har sitt ursprung i kalla eller tempererade klimat.
  2. Varm stratifiering: Används för fröer som behöver genomgå höga temperaturer för att gro. En del fröer kan till och med behöva genomgå förhållanden som uppstår i marken efter en skogsbrand för att de ska gro, hit hör exempelvis brandnävan.
  3. Fuktstratifiering: Vissa växters fröer måste först fuktas innan stratifieringen.
Använd krukor och tråg som gör det lätt att flytta runt förodlingen, om det är fröer som behöver olika miljöer.

Härma vintern i kylen

Det är främst fröer från perenner och vedartade buskar och träd som behöver genomgå stratifieringsperioder men även vissa sorter av annueller, alltså ettåriga växter. Generellt behöver växter som härstammar från ett klimat med kalla vintrar stratifieras. Enklast är att så fröerna utomhus – så kallad kallsådd antingen sent på hösten i kall och fuktig jord eller under vintern – då sköter naturen groningsprocessen. Vill du kontrollera sådden går det att stratifiera i kylskåp. Ett par veckor innan planerad sådd bör du starta igång stratifieringen.

De fröer som behöver fukt innan kylperioden blötläggs i ett fuktigt substrat, det kan till exempel vara sphagnummossa eller sand i en plastpåse under 1–3 veckor. Därefter placeras fröerna i kylskåp under 4–6 veckor. När stratifieringen är klar sås fröerna omedelbart när de tas ut från kylskåpet, annars är risken att hela groningsprocessen avstanar.

Skulle fröerna inte gro trots kylperiod kan det vara sådana sorter som behöver kyla och värme om vartannat under en period. Ställ då tillbaka sådden i kylskåpet igen ett par veckor och ta sedan ut i värmen igen. Jätteverbena tillhör sorterna som kan behöva omväxling mellan kyla och värme.