Älskade pioner - lyckas med trädgårdens doftande favorit
Pioner tillhör de gammaldags blommorna, okomplicerade växter som var vanliga förr i trädgårdar och som fortfarande är lika populära. Det finns tre typer av pioner; härdiga perenner, buskpioner och Itoh-hybrider, som är en korsning mellan de två första.
De perenna pionerna, som till exempel lukt- och bondpion, vissnar helt ner över vintern för att sedan återkomma till våren. Bladen har ofta en rödaktig ton när de spirar och får därefter sin vanliga gröna nyans. Buskpioner däremot, har vedartade, lätt knotiga grenar. De tappar sina blad på hösten, men vissnar inte ner. Stammar som eventuellt fryser ner över vintern klipps bort på våren.
Den tredje typen, Itoh-hybrider, har ett kompakt växtsätt och liknar de perenna pionerna. Tyvärr har grenverket svårt att klara våra vintrar och fryser ofta bort, men hybriderna blommar ändå villigt från de nya skott som spirar ur marken om våren. Många färger, utom rent blå, förekommer på blommorna hos alla tre typerna av pioner.
Pioner är riktiga utropstecken i rabatter och drar lätt blickarna till sig. De är fina att plantera tillsammans med mindre träd, till exempel japanska lönnar och silverpäron. Och föredrar du perenner är ståtliga riddarsporrar passande men även höstanemon, blå bolltistel och jätteprästkrage är lämpliga grannar. Pioner är dessutom perfekta att plantera tillsammans med vårblommande narcisser och tulpaner då pionbladen effektivt döljer lökväxternas vissnande blad.
Pioner - plantering och skötsel
Pioner är lättodlade och kräver ingen stor arbetsinsats för att ge vacker blomning. Välj ut en solig växtplats eller i alla fall en plats där det är soligt minst halva dagen, annars blir blomningen inte lika riklig.
Jorden ska helst vara väldränerad och näringsrik. En lerjord med mycket kompost eller barkmull är toppen. Både de perenna pionerna och Itoh-hybriderna ska planteras grunt, rothalsen ska täckas av högst 5 cm jord. Vid för djup plantering kan blomningen helt utebli men det går lätt att rätta till genom att du gräver upp plantan och lägger till mer jord under rotklumpen. Buskpioner planteras däremot något djupare, 10–15 cm.
Krukodlade plantor kan planteras under hela växtsäsongen, men hösten är bästa tiden för att dela och omplantera äldre plantor som blivit för omfångsrika. Och det går att flytta etablerade plantor. Det som händer när en pion flyttas eller delas är att blomningen de närmaste åren efter blir något skral, men själva plantan överlever.
De perenna pionerna är fina som snittblommor och får allra längst vasliv om de plockas knoppiga. Även pionbladen är dekorativa att ha i buketter tillsammans med andra blommor. Och vill du maxa blomningssäsongen av de perenna pionerna så blommar svavelpionen först följt av dillpion, bondpion och slutligen luktpion.
Lär dig olika sorters pioner
Luktpion
Paeonia lactiflora, blommar i juni-juli med stora, doftande blommor. Blommorna kan vara enkla, fyllda eller anemonblommande beroende på sort och det sitter ofta flera blommor på varje stjälk. Finns i många olika nyanser, även tvåfärgade. Har mörkgröna, flikiga blad som är fint håriga ut med nerverna. De olika sorterna blir 70-90 cm höga.
Bondpion
Paeonia x festiva, blommar i juni med vanligtvis fyllda, doftlösa blommor. Ursprungligen fanns bara rödblommiga men nu är sorter med vita och rosa blommor lika vanligt. Bladverket är vackert mörkgrönt och hos många sorter får bladen fina höstfärger. Höjden varierar beroende på sort men de flesta blir cirka 60–80 cm höga.
Buskpion
Paeonia suffruticosa, har ofta mycket stora både knoppar och blommor i en bred färgskala. Till skillnad mot övriga pioner övervintrar buskpionen ovan jord. Busken fäller sina blad på hösten och från stamdelarna bryter nya skott fram ganska tidigt på våren vilket gör den lite känslig för stark vintersol och vårfrost. Kallades förr för trädpion men eftersom den saknar genomgående stam är numera buskpion det korrekta namnet. Blir 70 cm–2 meter hög beroende på sort.
Dillpion
Paeonia tenuifolia, blommar i maj med enkla, rödrosa blommor som tack vare de korta blomskaften ser ut att vila på bladverket. Blommorna, som är 5–10 cm i diameter, har röda ståndare och gula pollenknappar. Bladverket är finflikigt och påminner till utseendet om grov dill. Växer långsamt och blir oftast kring 50 cm hög.
Svavelpion
Paeonia mlokosewitschii, är en ovanlig pion och blommar liksom dillpionen tidigt på säsongen. Mer vanlig är sorten 'Claire de Lune', en korsning, där ena föräldern är just svavelpion. Blommorna är enkla och skålformade i vacker ljusgul nyans med tydliga gyllengula ståndare. Blomningstiden är tyvärr kort så passa på att njuta. Blir 50–80 cm hög.
Itoh-pion
Paeonia Itoh-Gruppen, är oftast väldigt rikblommande med enkla, halvfyllda eller fyllda blommor och finns i flera färgställningar. Blommorna är mer eller mindre doftande. Har grönt, frodigt och flikigt bladverk som håller sig fint ända fram till höstens första frost. Sluthöjderna varierar hos de olika sorterna, allt från 60–120 cm. Blomningssäsongen varar lite länge jämfört med de perenna pionerna och även bladen håller sig gröna lite längre ut på hösten.
