Mördarsniglar - bekämpning och förebyggande åtgärder

De flesta stora problem med sniglar i våra trädgårdar orsakas av mördarsniglar. Men det finns lösningar!

Mördarsniglar 

Sniglar är egentligen viktiga nedbrytare i naturen och de lever av växtmaterial – både dött och levande. Det som är problemet med mördarsniglar är dels dess omättliga aptit och dels dess förmåga att mycket snabbt föröka sig. Varje individ kan producera över 400 ägg. Namnet kommer från att den är kannibalistisk och äter andra skadade och döda sniglar.

Den stora, ofta brunröda, mördarsnigeln gick tidigare under namnet spansk skogssnigel. Den kom till Sverige i mitten av 1970-talet, förmodligen med importerade växter. Fram till mitten av 80-talet var spridningen ganska långsam, men den ökade därefter kraftigt. Idag hittar man dessa sniglar allmänt över södra och mellersta Sverige, samt längs Norrlandskusten.

Spridningen sker med plantor som vi tar med till nya platser – både med sniglar och ägg som följer med i jorden. Djuren kan även följa med jordlass, färdig gräsmatta, blomlådor och liknande.

Hur vet man om det är mördarsniglar?

Mördarsnigeln kan som fullvuxen bli 10-15 cm lång. Den bakre delen av kroppen är kraftigt räfflad. Färgen kan variera mycket – från beige, orange eller mörkbrunt till rött, men grundfärgen är oftast enfärgat brunröd. Unga sniglar är ljusare och kan ibland ha mörkare stråk längs sidorna. Risken för sammanblandning med andra harmlösa arter är mycket stor om man bara hittar ett enstaka exemplar. Om man dock hittar ett flertal sniglar med detta utseende så är sannolikheten stor att det är mördarsniglar.

Via Göteborgs Naturhistoriska Museum kan man få hjälp att artbestämma sniglar. För helt säker identifiering krävs nämligen en specialistundersökning. Via deras hemsida kan man skicka in sniglar för artbestämning.

Finns det några växter som mördarsniglar inte äter?

Till mördarsniglarnas favoritmat hör växter som är späda och saftiga. Exempelvis sallad, dahlia, lupiner, violer, lök, påskliljor, funkia och tagetes är sådant som sniglarna brukar gilla extra mycket. De brukar dock avstå från sådant som är grövre i strukturen, som barrväxter eller rododendron. Fler exempel är akleja, järnört, ormbunke, daggkåpa, lavendel, lejongap, nejlika, höstflox och timjan. Några garantier för att sniglarna ska låta bli dessa växter finns det dock inte.

Så lever sniglarna

Sniglar är hermafroditer, de har alltså både manliga och kvinnliga könsorgan. Efter befruktningen lägger de sina ägg företrädesvis i hålrum i jorden. När sniglarna kläcks ur äggen startar allt om från början igen. Eftersom snigelkroppen till stor del består av vatten, är den största faran kraftig vattenförlust. Under torra perioder kryper snigeln därför långt ned i jorden. De använder sig av mössens eller mullvadarnas gångar. Först när fukthalten ökar, eller i skymningen, kommer de fram ur sina gömställen för att äta.

Hur gör man för att inte få in mördarsniglar i trädgården?

För det första så bör man naturligtvis vara försiktig så att man inte för in sniglar i den egna trädgården, om de inte redan finns där. Trädgårdsbutikerna kontrolleras av Jordbruksverket så att inga sniglar ska finnas där, men självklart ska man alltid titta på växterna man köper. Var även särskilt observant på växter du får från vänner och bekanta.

Sniglarna gillar när det är fuktigt och mycket växtdelar som ligger på marken. En god ordning i trädgården där man krattar bort gamla växtdelar och städar ordentligt brukar göra att sniglarna trivs sämre.

Ett vanligt missförstånd är att de näringskorn som finns i en del jordar man köper eller i krukorna när man köper växter är snigelägg. Till utseendet kan de vara ganska lika, då det handlar om några millimeter stora små gula eller bruna korn. Ett sätt att undersöka vad det är för korn är att ta upp ett och klämma sönder det mellan fingrarna. Ett näringskornknäpper till när det går hål på skalet och det skvätter ofta ut vätska. Ett snigelägg är däremot slemmigt och hårt.

Hur bekämpar man mördarsniglar?

Har man väl fått in mördarsniglar i trädgården så finns det egentligen två strategier för bekämpning:

Den första är att manuellt plocka bort och avliva sniglarna. Eventuellt kan sniglarna lockas till någon form av fälla för att sedan plockas in därifrån. Locka till exempel med rutten frukt, uppblött hundmat eller odla tagetes som lockbete. Sätten att avliva sniglarna på är många, men det mest ”barmhärtiga” är kanske att direkt klippa huvudet av snigeln med en sekatör eller vass spade. Annars förekommer även till exempel att man lägger in sniglarna i frysen eller i saltlösning.

Det andra sättet är att använda sig av något av de bekämpningsmedel som finns att köpa. De olika fabrikaten bygger alla på järnfosfat och läggs ut i form av små pellets, som är ofarliga för barn och husdjur.

Odlar du i krukor eller pallkragar kan du använda mer mekaniska hjälpmedel som koppartejp som gör det svårare för sniglarna att krypa upp på sidorna och snigelkant som har en vinkel som är svår för dem att ta sig runt och över.